Svensk Artikelportal

Jag arbetade i England efter gymnasiet. Precis som de flesta andra i min klass packade jag väskan och gav mig ut i världen med friheten som mål. Jag, likt tusentals före mig, hittade ett arbete på en pub var jag slet kvällarna igenom för att ha råd till att betala mitt uppehälle. Vad som slog mig under min tid i England handlade inte så mycket om frihet som hur annorlunda våra länder skiljer sig åt i hälsoperspektiv. Den största delen av våra gäster hade verkligen sorgligt förstörda och missfärgade tänder, så pass tydlig skillnad jämfört med svenskar att det var bland det första som slog mig. Tandblekning var inte att tänka på förstod jag. I England var det verkligen status och bara för de välbärgade. De allra flesta hade inte råd med vita friska tänder. Så även om jag inte hade använt mig av tandblekning utan hade som de allra flesta Svensson helt okej tänder blev jag överöst med komplimanger för mitt bländande leende. Det var en riktigt surrealistisk upplevelse, att jag med mitt helt vanligt små missfärgat leende såg på som någon tandkräms modell. Det fick mig att omvärdera en hel del kring den svenska välfärden och förstod någonstans vikten av en vit bländande tandrad. När jag sedan tog mig tillbaka till Sverige var tandblekning först på min lista över vad jag skulle lägga pengar på om så skulle behövas. Det blev en tandblekning redan året därpå och resultatet var oväntat bra.

Idag lägger jag ner en del tid på att fortsättningsvis ta hand om och bibehålla mina vita tänder och jag kan lova er att bemötandet är annorlunda. Ett vitt leende är kanske inte så mycket status som i England, då det både är en enkel och rätt billig investering. Däremot tror jag att det är uppskattat och gör det lättare att få arbeten med kundkontakt om man har fräscha tänder. Jag ser verkligen ingen anledning till att inte bleka tänderna om man har möjlighet. Tandblekning är, enligt min åsikt, värt varenda krona.